Frusna ögonblick I

M_WP_20150408_08_07_01_Pro

Vi lever i en tid då bilder flimrar förbi oss hela dagarna. Vi ser dem i tidningar, på TV och på våra datorer men än mer söker vi upp dem i olika sociala media. Vissa bilder är bara ämnade att ses i några sekunder medan andra avsändare till bilder vill att vi stannar kvar och tittat på dem så länge som möjligt. Vi ska reagera, tycka om, bli arga och ibland låta oss påverkas. Vi ska tycka att någon annan är cool, snygg, duktig eller åtminstone veta vad de gör just nu. Via vårt Instagram-konto och denna blogg och i viss mån via våra olika Facebook-konton har vi delat med oss av våra bilder. Bilder som tillsammans med våra texter berättat vår ”story” eller rättare sagt en ”story”. För trots att vi fem har otaliga gemensamma minnen så har var och en av Sara, John, Julia, Katarina och jag vår egen historia att berätta. Små och stora upplevelser av vårt senaste år som vi låter spegla i det som vi redan fått med oss i vars och ens liv hittills. Det vi har visat och delat med oss av är ändå bara fragment av den riktiga resan som vi har gjort. Som jag har gjort.

Bilderna som vi har delat med er har vi oftast valt med omsorg. Antingen är det bilder som vill visa hur något eller någon ser ut eller så är det bilder som vill visa en känsla. Det kan vara bilder som jag vill påverka er med. Få er att tänka efter; ge er perspektiv; eller bara ta del av det vi har upplevt. Ni ska kunna resa med oss så gott det går. Varje bild är ju ett fruset ögonblick där spännande saker som annars ingen sett kan synas. Just för att man kan stanna kvar i bilden och låta blicken röra sig runt. Vad säger bilden mig och vad vill den som har tagit bilden berätta? De tankarna gillar jag.

När jag var på en kurs i hur man skriver ett bra CV fick jag en gång höra att man inte ska skriva att man har fotograferande som intresse. Motiveringen skulle vara att man då kan ses som en person som betraktar snarare än en som aktivt deltar i ett skeende. En arbetsgivare söker oftast medarbetare som har talang för att agera. Och påverka. Rätt eller fel med det rådet; men jag fotograferar både för att det hjälper mig att minnas men också för att göra världen som vi såg den lite närmare, lite verkligare, lite viktigare än vad världen kan verka vara i ett perspektiv som man har på långt avstånd. Jag vill bidra till dessa nya tankar hos dig som ser vissa av mina bilder. Även om jag inser att man tyvärr har svårt att agera på allt man tycker är fel i världen så vill jag berätta med ord och bild.

Att använda kameran eller mobilen till att frysa ögonblick är effektivt men jag tror att det finns andra vägar. Skriva är ett annat sätt och skissa ett tredje. Jag är en samlare av underbara ögonblick och ibland hemska ögonblick. Inte bara en bildsamlare. Nu delar jag med mig av några nya fragment i form av bilder från min telefon. På många av dem är John med och det är väl också ett resultat av att han ofta ser till att det händer något kul. Oftast har jag med mig min kamera när jag är på resande fot men ibland går det inte. Ibland bör man inte skylta med en modern SLR-kamera. Ibland vill jag helt enkelt inte bära runt på en kamera. Med telefonen tar man dock sällan de bästa bilderna men man kan ibland frysa ögonblick som annars skulle glömmas för alltid. Några nya ögonblick kommer imorgon.

Så titta på dem. I några sekunder eller lite längre. Vad ser Du? Vad ser jag?

M_WP_20140827_003

M_WP_20140910_12_08_52_Pro

M_WP_20141020_12_55_36_Pro

M_WP_20141020_14_08_13_Pro

M_WP_20141023_09_18_42_Pro

M_WP_20141119_23_30_41_Pro

M_WP_20141203_14_03_17_Pro

M_WP_20141108_19_03_24_Pro

M_WP_20141114_10_45_07_Pro

Annonser

2 reaktioner till “Frusna ögonblick I”

  1. Tack Bengt o hela familjen för att jag fått följa med på ett litet hörn! Jag har njutit av såväl bilder som texter, så fulla av inlevelse och fakta. Dina barn är så mogna och insiktsfulla och skriver så bra. Som mormor gläds man också åt deras varma, nära relation med morföräldrarna (och farmor). Medan ni har varit borta har jag hunnit få två nya höftproteser på plats. Nu återstår bara att få fart på dem också! Målet är givetvis att få komma ut på golfbanan igen. Vi räknar med att återvända till Algarve i september. Hoppas inte äventyrsabstinensen blir för stor för er nu utan att anpassningen till svenskt vardagsliv ska gå bra! Varm kram Lena

    Skickat från min iPad

    Liked by 1 person

    1. Hej Lena. Tack för din kommentar. Tack också för att du har varit en av våra trogna följare under vårt år på luffen. Dina kommentarer har varit mycket välkomna varje gång. Kul att du skriver gott om våra barn. Det värmer såklart mitt hjärta att höra (och barnen blir säkert uppmuntrade också :-)) Jag önskar dig god bättring med höfterna så att golfspelandet kan börja igen. Jag avundas ditt spanska liv med allt fint väder men jag ser fram emot svenskt vardagsliv också. Men det lär ta ett tag att anpassa sig. Följ oss gärna några veckor till. Det blir några inlägg till innan vi gör bokslut den 31 juli. Kramar Bengt

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s